De norska skogarnas kattdjur är en exceptionellt berömd sort av kattdjur i de nordiska länderna. De är förmodligen det mest kända husdjursbeslutet i Norge, Island, Sverige och dessutom Frankrike. Det är accepterat att dessa husdjur bars av vikingarna till Norge från den engelska skärgården under tidig medeltid. Sedan dess vände de sig steg för steg till den skandinaviska kalla miljön. För detta ändamål hade deras päls blivit ganska lång i kontrast till den hos olika typer av kattdjur.
De norska skogarnas kattdjur kan också vara en kombination av kattdjur som vikingarna förde från de engelska öarna under vikingatiden och olika långhåriga kattdjur som korsfararna förde till Norge. Dessa långhåriga kattdjur var rimliga av den turkiska angora-rasen. De norska kattdjuren är påfallande lika sina sibiriska partners.
På norska anspelas de som ‘Norsk skogkatt’ (särskild struktur). Ett fåtal nordiska legender beskriver sina föregångare som bergsvistande nissekatter med en ofattbar att komma över expertis. Dessutom är det accepterat att deras föregångare tjänstgjorde på de nordiska långskeppna som mousers under vikingatackerna. Förutom att de användes på havet, var dessa husdjur enormt värderade i det arkaiska Norge för deras jaktegenskaper såväl som deras naturliga förmåga att klättra, vilket var praktiskt taget grundläggande på rancher.
Efter det blev sorten nästan upphörd under det tjugonde hundra åren, men på grund av de nödvändiga ansträngningarna som gjordes av den norska Backwoods Feline Club räddades de genom ett unikt reproduktionsprogram. De norska skogskatterna har likaså värvats till European Fédération Internationale Féline redan på 1970-talet av en kattälskare vid namn Carl-Fredrik Nordane. De blev på detta sätt utnämnda till Norges offentliga kattdjur.
De norska skogskatterna är kända för att vara extremt känslomässiga och trogna sina ägare, men tyvärr har många medicinska problem uppstått, särskilt njur- och hjärtinfektioner.